Practical Tai Chi Chuan

Practical Tai Chi Chuan är en stil där man behållit de ursprungliga delarna i Tai Chi Chuan, se de fem grundaspekterna här till höger.

Även om den långa handformen delar ursprung med Wu Jianquan-linjens, samt att det finns en viss likhet i några av pushing hands-övningarna, så är skillnaden mellan dessa stilar markant. I Hong Kong kallas stilen idag ofta för "Cheng Tin-hung style" Tai Chi Chuan.

Ett av karaktärsdragen är det effektiva fotarbetet för att neutralisera motståndarens attack, samtidigt som man placerar sig i en överlägsen position för att applicera kontringsteknik - ofta sker försvar och attack i en och samma rörelse.

» Vår historiska linje
» Varför "Wudang"?

Det finns i huvudsak fem så kallade familjestilar av Tai Chi Chuan: Yang, Chen, Wu, Hao och Sun. Det finns även ett antal moderna, standardiserade former varav 24-formen kanske är den mest kända och vanligt förekommande. Utöver detta finns det en uppsjö olika mer eller mindre vanligt förekommande stilar av Tai Chi Chuan

Tai Chi Chuan bygger på taoistiska principer som till exempel interaktionen mellan Yin och Yang, kinesisk elementlära, mm.

Även om stilarna är många och man inom dem har valt att lägga tonvikt på olika aspekter så ser man några generella huvuddrag inom Tai Chi; t ex att inte möta kraft med direkt motkraft, ej utnyttja ren och skär råstyrka för att utföra tekniker, konsten att vara "Sung" (mjuk, men ej slapp), utnyttjande av korrekt kroppsmekanik med mera.

Fem grundaspekter

Daoquan/handform - Kanske den aspekt som man främst förknippar med Tai Chi Chuan (Tai Chi) här i väst. En sekvens av mjuka rörelser som utförs från långsamt till mellansnabbt. Handform är ett utomordentligt sätt för att träna kroppsmekanik på olika sätt. Dessutom gynnas och stärks kroppsfunktioner som t ex cirkulation, respiration, koordination, balans, avslappning och smidighet. Minst lika viktiga är de mentala aspekterna i träningen, som t ex koncentration, fokusering och stillhet. Många liknar handform vid "meditation i rörelse".

Tuishou/pushing hands - En serie övningar som utförs med en partner. Dessa är designade för att man ska utveckla olika förmågor; t ex följsamhet, balans, koordination, reflex, distans och timing. Pushing hands är ingen kampträning i sig, men de kvalitéer man utvecklar är nödvändiga för att olika kamptekniker ska kunna appliceras effektivt. Det finns ett antal traditionella Pushing Hands-övningar och ett par moderna varianter som det även går att tävla i.

Sanshou/applikationer - Handformernas rörelser är effektiva självförsvarstekniker. Det är applikationerna som har gett upphov till rörelserna i handformerna, inte tvärtom. Applikationerna tränas partnervis och under säkra former. Applikationsträningen inbegriper slag, sparkar, stående brottning, svep och nertagningar/kast.

Bingqi/vapenträning - Tre traditionella vapen tränas i Wudang-stilen: sabel, svärd och spjut. Vapenträningen är ett mycket bra sätt för utövaren att träna distansiering, styrka, kondition, samt självförsvarsapplikationer med vardagsföremål (som t ex kvastskaft).

Neigong/"inre träning" - Totalt 24 övningar; 12 st av Yin- respektive Yang-karaktär. Denna träning kan ses som kärnan i systemet, och lärs ut från mästare till elev. Neigong-övningarna är ett nödvändigt fundamentet för att utveckla god hälsa, stark fysik och effektiv kraftgenerering.